Original.nu

På vägen tillbaks från affären idag tvekade jag om vägen hem. Ena vägen kändes rätt. Men den andra var kortare och verkade därmed förnuftigare. Den blev det! Efter nån minut stack det till under fötterna. Det fanns kaktusar i närheten. Så där satt jag en halvtimma å plockade bort taggar från fotsulorna. Om jag valt den första vägen skulle jag redan vart hemma, troligtvis med taggfria fötter. Var det bara ett oturligt sammanträffande!? Eller visste magkänslan mer än förnuftet?

Så småningom blir fotsulorna så härdade att det inte gör ont att gå på ojämt underlag.

En människa som enbart väljer utifrån sitt förnuft; tar emot input, processar den logiskt och ger ifrån sig output, gör aldrig några misstag! So far so good, right!? Men den genomsnittliga individen kan minnas maximalt sju bitar information samtidigt. Och verkligheten är betydligt mer komplex än så! Faktum är att de enstaka individer, s k savanter, vars minnesförmåga mångfaldigt överskrider genomsnittet, brukar ha extra svårt att orientera sig i tillvaron.

Lyckligtvis har evolutionen försett oss med en annan intelligens. En som kan processa nästan obegränsat med information. Dessutom med ett resultat som stämmer mycket väl överens med våra naturliga behov. Det är vår känslomässiga intelligens. Som jag ser det bör man i varje beslut lyssna till både förnuft och känslor. Kanske säger känslorna oss inte diametern på Saturnus ringar. Men kanske huruvida det är viktigt för oss att veta! Att enbart lyssna till sitt förnuft vore oförnuftigt!

Känslorna visar riktningen, intellektet hjälper oss dit!